Idag är det 1 år sedan jag va tvungen att göra det värsta i mitt liv och det va att ta bort mitt hjärta mitt allt   Det går inte en dag utan att jag tänker på honom även om smärtan har blivit mildare så gör det fortfarande grymt ont. Jag vet att det va det enda rätta och att det aldrig skulle gå att få hans tass frisk igen.

Jaxon hade verkligen en särskild plats i mitt hjärta och den platsen kommer ingen annan hund att kunna konkurera om. Han va en once in a lifetime hund på alla sätt. Han hjälpte mig i alla lägen att förstå hur jag skulle lära han alla moment. Han va grym på att visa när han inte förstod och lika bra på att visa när jag gjorde rätt. Han har verkligen fått mig att förstå innebörden av hundträning och vikten i att vara ödmjuk och visa väl vad man menar. Att inte bli arg på en hund för att den inte förstår eller hittar på bus, förstår den inte så är det svårt för den att göra rätt..

Han gjorde mig till en bättre människa helt enkelt..

Han älskade allt som vi hittade på :) både träna, tävla och även alla utställningar som vi åkte runt på.

Det som värmer mitt hjärta är att jag ser såååå mycket av Jaxons glös i Fixa, även om hon är bättre på vissa saker och kanske liiite sämre på vissa bitar så är hon grymt lik sin pappa.. Det känns lite som att hon fått de bästa sidor från båda sina föräldrar :)

Men jag hade önskat han som en del av kommande valpkull, han älskade valpar och va vänligheten själv. Han va alltid som en extra pappa åt alla valpar han träffade :) Han hade verkligen förståelsen för att de va små och att man skulle vara snäll. Det enda han va rädd om det va sin svans *s* den petade ingen valp på för då blev man sur :)

Fan va jag saknar honom och det gör så ont.. Men jag vet att han har det bra och man får inte vara självisk i ett jobbigt beslut..

Saknar mitt  så grymt

 

Glimz

9 april 2010 22:22

Älskade vännen. Kramar om dig extra hårt en dag som denna.
Kramar om MASSOR!!

http://ninz.bloggagratis.se

 

Annika Lindström

10 april 2010 17:45

Hej ja sorgen över en älskad kamrat släpper nog aldrig. I går var Annelie och jag ute och red och började prata om alla Lydia -hyss och och det ena hysset efter det andra kommer upp. Det finns ju en del Lydia -hyss.. och vilken glädje de kan sprida fast att de är oerhört saknade och inte längre finns i bland oss ..
Annika & co

http://lymicas.cybersite.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det händer ju som ni märker inte jättemycket i bloggen numera :( Jag är jättejättedålig på att hitta saker att skriva om!! Vi kan ju börja med att Anki och Klura har blivit uppflyttade lägre sök och sen har de även provat på en tävling i lägre som in...

Idag skulle du ha fyllt 12 år. Jag brukar inte fira mina änglar men har fastnat lite i de dödas hjärta för tillfället, idag är dagen för 12 år sedan som du föddes. Du va såååå nära att lämna detta jordelivet men du höll din lilla kropp kvar och ingen...

Härom dagen lånade jag med mig en tjej som fotade flickorna lite och här kommer några smakprov :) Fler bilder kommer troligen innan bilderna är 3 månader gamla!!   Lillan 7 månader   Lillan 7 månader   Fixa Fixa     Fixa jä...

    Önskar vi alla nära och kära samt allt annat löst folk      Händer inte jättemycke här mer än att vi tragglar på i vardagens tristamörker för tillfället. Väntade på att få bilderna från fotograferingen så jag kunde lägga upp lite nya fin...

Fick en fotografering fixad så förra lördagen åkte vi till en jätteduktig tjej som heter Jennifer Larsson och fotade mina små busar :) Jennie va så gullig och kom hit från Mjölby och hängde med så vi skulle få riktigt fina kort och det fick vi!! Har ...